Ordföranden för Professorsförbundets fullmäktige Jukka Pellinen presenterar sig

Jukka Pellinen tillträdde som ordförande för förbundsfullmäktige 1.1.2025.

Berätta kort om ditt eget arbete som professor.

Jag arbetar vid Jyväskylä universitet som professor i företagsekonomi, särskilt ekonomistyrning. Jag är ansvarsprofessor, dvs. närmaste chef för ett team som svarar för utbildningen i redovisning, företagsfinansiering och handelsrätt i handelshögskolan vid vårt universitet.

En professors arbete är spännande på så sätt att uppgifterna och betoningen på dem varierar. Under min tid som dekan hade jag fullt upp med internationella kvalitetsackrediteringar och jag var också med och startade upp Föreningen för Handelshögskolorna i Finland. Min kompetens torde vara central också för eMBa-ledarskapsutbildningen eftersom jag alltid har varit aktiv på olika sätt inom den.

I min forskning har jag fokuserat på redovisning, förvaltning och organisationsförändringar. Ämnena för min forskning har utvidgats från strategisk ekonomistyrning till företagsbeskattningsreformer, olika ansvarsteman, riskhantering samt risk- eller tillväxt- och påverkansinvesteringar.

Berätta något om dig själv som inte har med arbetet att göra.

Familjen och olika fritidsintressen utgör en motvikt till arbetet. Masters-tävlingssimning sporrar mig att avverka många träningskilometer i bassängen under vintrarna. Sommartid gillar jag att göra motionsrundor längs stränderna och vara på stugan vid sjön Puruvesi med allt som hör stuglivet till.

Varför lönar det sig att höra till Professorsförbundet?

Professorerna är intressanta människor och tillsammans utgör vi ett verkligt elitgäng. Typiskt för oss är att vi rätt långt trivs bra i vårt eget sällskap. Mitt i den vardagliga forsknings- och undervisningsbrådskan är det bra för oss att emellanåt påminna oss själva om vad det innebär att vara professor. Stödet från gemenskapen är viktigt. Man vet aldrig vem som nästa gång behöver hjälp. Vi firar varandras framgångar och stöttar varandra i svåra lägen. På Professorsförbundets lokala och nationella möten har man tillfälle att bli bekant med de främsta experterna inom sådana branscher som man inte själv känner till, och utbyta tankar om olika praxis och situationer vid de olika universiteten. Vi har vanligen också det trevligt, i gott sällskap. Utöver sakfrågorna är också andan viktig.

Förbundet är förvisso ett alldeles riktigt fackförbund som aktivt ser till att vi har goda förutsättningar att glänsa i vårt arbete och få den ersättning vi förtjänar för det. Inom vetenskapen och den högsta utbildningen har vi ofta mycket likadana intressen att främja som universitetens ledning. Varje medlem är värdefull i detta påverkansarbete.

Hurdana roller har du tidigare haft inom Professorsförbundet?

Jag anslöt mig till förbundet genast när jag fått min professorstjänst vid Jyväskylä universitet 2004. Därefter var jag representant för min fakultet i den lokala kommittén vid mitt universitet och även ordförande för lokalavdelningen. Det här råkade inträffa under den tid då universitetslagen reformerades. Senare har jag verkat i fullmäktige som vice ordförande och från början av detta år som ordförande.

Vilka ärenden är enligt din uppfattning de viktigaste på förbundets agenda under de kommande två åren?

Först kommer jag att tänka på ett ärende som gäller ledningen av förbundet, dvs. strategiarbetet, vilket ger en ypperlig möjlighet att utvärdera verksamheten, granska dess tyngdpunkter och ställa upp mål utifrån lägesbilden. Det finns knappast ändå något behov av stora förändringar. De grundläggande uppgifterna har utformats under decenniernas lopp. Å andra sidan är tidsbilden nu en helt annan. Förbundet och dess verksamhet behövs kanske ännu mer nu i alla avseenden.

För det andra kommer jag att tänka på det konkreta påverkansarbetet. Kollektivavtalet har betydelse för löneutvecklingen och arbetsförhållandena. Vi borde få upp professorernas löner och mer tid för forskning. Å andra sidan måste vi ständigt försöka påverka uppskattningen för vetenskap, konst och den högsta undervisningen. Det är i hög grad uppskattningen som avgör om huruvida man vill öka finansieringen av FUI-verksamheten, vilket i sin tur utgör grunden för professorernas löneförhöjningar.

Här kommer vi in på den tredje viktiga saken, som är att vi måste påminna statens viktigaste beslutsfattare om att vetenskap och bildning utgör grunden för välståndet och näringslivets konkurrenskraft. Under de två följande åren kommer den geopolitiska krisen att orsaka mycket osäkerhet och stora förändringar som återspeglar sig också inom universitetssektorn. Löftet om att höja FUI-finansieringen i landet utöver de ökade försvarsutgifterna känns som bra principbeslut. Utvecklingen av universitetens statliga finansiering är ändå tillsvidare förknippad med stor osäkerhet.

I synnerhet i dagens tekniska, ekonomiska och politiska brytningstid accentueras värdet av högklassig, mångsidig och fri vetenskap samt utbildning som bygger på sådan vetenskap. Ju mer mångsidig och högklassig evidensbaserad information vi har tillgång till, desto bättre är våra möjligheter att finna lösningar på genuint nya och även överraskande problem.